Varför i hela fridens namn är det så? Varför är det den som jobbar på ett "riktigt" jobb som ska få sova alla nätter? Vad är det för slags frikort dom har? Egentligen borde det ju rimligtvis faktiskt vara tvärt om. Jag kan ju inte sova under dagen som de flesta killar verkar tro. Jag måste vara utomhus med mitt barn, se till att hon får frisk luft i sina små lungor, se till att hon träffar andra barn som hon kan leka med, jag måste storhandla, laga mat, städa, diska, tvätta, och någonstans här emellan ska jag hinna ta hand om mig själv också. En dusch, borsta tänderna, klä på mig kläder och faktiskt äta mat också. När i hela fridens namn finns det tid till att sova?
Eric däremot. Det är inte så att han jobbar som busschaufför och måste vara pigg och alert hela dagarna för annars är det ren livsfara. Han kan ju vara på krogen en halv natt utan att klaga dagen efter. Han åker dessutom både buss och tunnelbana till jobbet vilket ger honom två extra tillfällen att få slumra till lite. Väl på jobbet sitter han ju bara på samma stol hela dagen. Hur jobbigt kan det vara?
Ja ni hör ju själva vem det är som behöver få sova här. Tänk att jag låtit mig luras så länge. Att jag inte sett hans smarta plan tidigare. Men nu är det slut. Jag var smartare, men fortfarande för snäll. Imorse fick han gå upp med Filippa halv åtta. Jag hade inte hjärta att väcka honom tidigare. Jag hade hoppats på att få sova någon timme till men det gick inte.
Istället låg jag där i sängen, alldeles ensam och log för mig själv. Jag lyssnade till deras röster utanför. Eric tror att Filippa fortfarande är nyfödd. han tror att hon ligger kvar där man lagt henne. Jag hör hur han lägger henne på hennes matta för att sedan gå in i badrummet och hämta tandborsten. När han kommer tillbaka ut säger han förvånat "Men lilla gumman vad gör du där borta? Du ska vara på din matta" så lyfter han tillbaka henne och så håller det på. Det dröjer inte länge före han smyger in igen. Han lägger Filippa bredvid mig på sängen och säger försiktigt att han måste göra sig iordning för att gå till jobbet.
Jag och Filippa tittar på varandra med trötta ögon. Vi ler mot varandra, gnuggar våra näsor ihop och borrar in oss under täcket. Det är då jag inser att det faktiskt inte alls är jag som är lurad. Jag vill inte byta med någon människa i hela världen. Tänk vilken tråkig vardag. Att bara sitta på samma stol precis hela dagen. Det minsta jag kan ge honom är sömn på natten...
Puss & Kram!
/M.