Bakom vår soffa finns ett fönster. Filippa älskar att stå på mina lår, luta sig mot min axel och titta ut genom fönstret. Där kan hon titta på träden som blåser och fåglar som flyger förbi. Plötsligt rycker hon till. Hon kastar sig nästan bakåt. Sträcker ut armarna, en hand på vardera av mina axlar. Vi står ansikte mot ansikte. Hon tittar mig djupt in i ögonen. Hennes stora kloka ögon lyser av kärlek. Hon öppnar munnen och ler sådär stort som bara hon kan. Hon drar in hakan en aning och ser riktigt busig ut. Ger iväg ett glädjetjut och tar sats allt vad hon kan. Hon borrar in hela sitt ansite mot mitt. Gnuggar sin näsa emot min, biter mig lite lätt i hakan och så sträcker hon på armarna igen. Tittar på mig med sina glittrande ögon och så skrattar hon. Varje dag ger hon mig denna underbara stund och mitt hjärta smälter varje gång. Jag tittar på henne, skrattar av lycka och kärlek. Kramar om henne hårt, pussar hennes kind och viskar i hennes öra:
"Min vackra älskade bebis. Aldrig kommer jag att älska något så som jag älskar dig"...
Puss & Kram!
/M.
