Publicerad: 2010-06-15 17:39
Filippa har precis ätit sin kvällsgröt. Hon har snart ätit gröt i en veckas tid. Det började med ett par skedar för att nu bli en hel portion. Jag var så lycklig i början.
Jag trodde att hon hade ärvt mitt polska påbrå. Att hon blivit pedantisk och ordningsam. En som inte gillar att stöka till i onödan. Precis som sin mamma. Jag hade fel...
På bilden. Min kladdmaja...
Hon är sin pappa upp i dagen. Lika stökiga båda två. Det bådar inte gott för framtiden mina vänner...
Puss & Kram!
/M.
Publicerad: 2010-06-13 16:39
Jag tror att min dotter är lite smartare än andra barn...
Plötsligt kan hon sitta alldeles själv...
Puss & Kram!
/M.
Publicerad: 2010-06-12 20:25
Det har blivit ett ruskigt oväder ute. När jag klev upp imorse låg både vattenkannan och skurhinken på andra sidan gatan. Blåsten hade tagit dem dit. Blomkrukorna var välta och regnet piskade mot fönsterbrädan. Jag förstår inte alls vad som hände med sommaren?
För övrigt måste jag söka hjälp. Jag tror på allvar att jag har blivit sjuk i huvudet. Det är hela händelsen med att jag inte har någon bil. Nu tvingas jag ju att åka komunalt överallt. När jag inte kan promenera förståss. Detta har gjort att jag allt som oftast åker in till stan för att göra mina ärenden. Det är liksom lättast så och bussen hem går direkt, utan byten. Det är på vägen dit som det händer. Det är då jag blir sjuk i huvudet.
Jag tror att nästan alla människor vill mitt barn illa. På bussen tror jag att någon ska sno min skötväska. I den har jag ju allt. Plånbok, hemnycklar och mobiltelefon. När jag ser skumma människor med ryggsäckar tror jag att det är självmordsbombare som ska spränga hela bussen och jag överväger på allvar att hoppa av och byta buss. På tunnelbanan är det värst. Jag vet liksom inte riktigt vart på perrongen jag ska stå för att vara säker. Jag är ju omringad av räls och alldeles säker på att de flesta av människorna som står där är psykopater som vill ta min vagn och kasta den framför tåget när det kommer. Jag får ont i magen och tittar mig omkring. Jag sätter diskret på mig säkerhetslinan runt handleden och fäller upp sufletten på vagnen. Jag vill skydda mitt barn mot den hemska omvärlden.
Vad har hänt med mig? Har jag drabbats av dödsångest? Är det här ett normalt beteende för en nybliven mamma eller är det bara jag som verkligen är sjuk i huvudet?
I torsdags såg jag min chans att få sova några timmar extra eftersom jag kunde lägga mig extra tidigt och på så sätt få in lite fler timmar. Det förstördes så det blev ingen extra sömn. Snarare extra lite. Det var inte min bebis som vaknade den här gången utan min tonåring (Eric) som var orsaken. Dessa karlar alltså...
Filippa fortsätter att smaka på potatis till lunch varje dag. Hon verkar tycka om det riktigt mycket för nu gapar hon efter mer. På kvällen får hon även havregröt och det slukar hon med god aptit. Jag tror att hon tycker det är häftigt att få äta på samma sätt som hon sett oss andra äta på tidigare. Hon ser så mallig ut när hon gapar och får sin sked i munnen. Som om hon känner sig vuxen och duktig. Hon får alltid så mycket gröt hon vill ha och så avslutar vi med amning tills hon somnar för natten. Min lilla tjej. Det är skrämmande hur fort hon växer. Snart är hon inte så liten längre och jag får nästan lite ångest när jag tänker på det. I mina ögon kommer hon alltid att vara lika liten.
Puss & Kram!
/M.
På bilden. Mammas lilla grötflicka...
Publicerad: 2010-06-10 17:24
Det fortsätter att vara sommar. Dock inte lika varmt som det varit tidigare men solsken och blå himmel och man kan gå i shorts och linne utan att frysa. Klart godkänt väder.
Igår provade jag som sagt att ge Filippa lite potatis. Hennes allra första smakportion. Det var inte mycket som gick ner och hon var nog skeptisk till konsistensen. Idg gick det dock desto bättre så vi kör vidare med en liten sked potatis varje dag nu.
Jag har ju som vanligt oroat mig alldeles i onödan. Idag var vi på BVC och hade mammagrupp. Filippa går fortfarande upp alldeles utomordentligt bra och växer så det knakar även på längden. Min mjölk räcker alltså gott och väl. Det här med att hon vaknar vid 04 trodde sköterskan mer handlade om att hon bara vill kolla att jag fortfarande finns där. Bebisarna går tydligen igenom olika faser och perioder. Även om jag själv varit oförskämt bortskämd med att konstant ha en nöjd och glad bebis. Någon sådan fas finns ju inte enligt böckerna.
Hur som helst tyckte sköterskan att jag skulle fortsätta att ge en smakportion om dagen och även introducera lite gröt. Hon är ju som sagt snart 6 månader och ska ju börja smaka lite smått. Så Filippa har precis slukat sin första portion gröt. Inte mycket där heller som åkte ner. Hon satt mest och gapade och undrade vad för hemskt klister jag stoppat i hennes mun. Men hon såg ut att ha roligt så jag tror hon kommer gilla det. Fy farao så äckligt det smakade. Smakade gammal kartong om det. Skönt när hon kan börja äta ett helt mål mat om dagen. Så att jag kan göra hemgjord mat till henne. Hon ska skonas från tillsatser och skit så gott det går.
Bilen är fortfarande på verkstaden. Jag har ringt tid ett flertal gånger för att försöka få klart för mig när dem tänker ha den klar men det är ingen som verkar vilja prata med mig. Gång på gång kopplas jag runt mellan olika avdelningar och slutligen lägger dom på luren i mitt öra. det slutade med att jag ringde till huvudkontoret och blev lovad en återuppringning med svar. Än har det inte skett så vi får se om jag får ringa och jaga dom under morgondagen igen. Det är visserligen skönt att promenera men på lördag ska vi hem till Erics föräldrar en sväng och det är några mil dit. Blir lite jobbigt att ta sig fram och tillbaka på en lördag när busstrafiken inte går så ofta. Nåväl. Det löser sig det också.
Ikväll är Eric ute och äter middag på stan så jag och Filippa har tjejkväll. Det har vi visserligen nästan varje kväll men ikväll har jag tänkt att gå och lägga mig redan när Filippa lägger sig. Jag känner att jag behöver få ihop lite mer sömntimmar någon natt för att komma ikapp. Även om jag går upp 06 varje morgon så blir man ju rätt sliten av att bära och kånka hela dagarna. Kroppen blir nog glad för lite uppladdning. Det är synd att jag inte ägen något badkar för det hade varit guld värt med ett varmt bad innan läggdags. Finns det badbaljor i vuxenstorlek att köpa?
Nu ska jag borsta tänderna på Filippa och läsa lite sagor. Sedan blir det nattamning, på med tvättmaskin, plocka undan och slutligen sova. Jag hoppas innerligt att jag lyckas hålla mig till en tidig kväll. Det är ju annars så lätt att man fastnar. "Jag ska bara logga in på datorn och kolla mailen..." så sitter man där tre timmar senare och halvsover.
Vi hörs helt enkelt imorgon igen.
Puss & Kram!
/M.
På bilden. Potatis var märkligt...
Publicerad: 2010-06-09 05:17
Jag är tillbaka mina vänner! Om ni undrar vart jag hållt hus så ska jag berätta det för er...
Egentligen vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Men jag tror att det hela började med att Filippa beslutade sig för att ge mig sovmorgon varje dag i en vecka. Vi sov ända till klockan 9 varje dag. Människan lever på rutiner och jag vande mig ganska snabbt vid att få sova så länge och utnyttjade dom timmar som jag fick på kvällen. Jag städade, hängde tvätt, diskade, ja till och med kollade på film. Jag visste ju att jag skulle få sova länge.
Helt plötsligt var vi dessutom tvugna att köpa en ny bil. Ja inte ny, utan en ny begagnad bil. Men ni fattar. Det var stress. Det var torsdag och på måndag skulle vi stå utan bil. Jag har inte varit utan bil sen jag tog mitt körkort. Jag har inte åkt buss sen jag tog mitt körkort och nu har jag barn, barnvagn, väskor, ja allt möjligt att bära med mig så jag fick panik. Vi åkte och tittade på flera bilar. I samma veva bestämde sig Filippa för att hon inte alls gillar att åka bil på kvällen. Hon ville inte alls sammarbeta och hitta en bra bil utan satt och skrek rakt ut hela vägen dit och hela vägen hem.
Hur som helst hittade vi en bil som vi alla ville ha. Eller vi tyckte alla att det var en fin bil. Varken jag eller Eric kan ett endaste dugg om bilar så vi hade ju egentligen ingen aning. Jag kan i alla fall köra bilar till skilnad från min man så jag provkörde den och tyckte väl att den var som den skulle. Inte mer med det. Vi köpte den.
Jag var jättemallig för nu hade vi en bil och allt var frid och fröjd. Trodde jag.
Filippa bestämde sig för att det nu fick vara nog med sovmorgon för min del. Det här med att jag har haft det frid och fröjd på torpet i nästan sex månader fick lov att räcka nu. Sovmorgon tar man när man är tonåring. Inte bebis. Nu önskade hon mig en god morgon redan klockan 04. Eftersom jag varit så blåögd och lurad trodde jag ju att jag som vanligt skulle få sova till 09. Jag passade på att städa och fixa, njuta lite av min ensamma tid och gick och la mig kl. 00. 4 timmars somn med andra ord. Jag var inte människa.
Jag trodde att detta var en engångsföreteelse men jag fick ganska så snart klart för mig att så här skulle det vara varje dag. Eftersom min bebis aldrig skriker, ja förutom i bilen på kvällarna då. Även om jag tror att det mest var för att varna oss för att det var en jävla skitbil vi köpte, men jag återkommer till det snart. Hon skriker aldrig ja, så jag visste inte riktigt varför hon vaknade vid 04. Hon har ju alltid sovit hela nätterna, och då menar jag alltid. Nu låg hon och var pigg och glad kl. 04. Jag började förstå att hon var hungrig. Nu är det ju snart bara 2 veckor kvar tills hon blir 6 månader. Då ska hon börja provsmaka lite mat. Men min lilla tjej har redan lärt sig att krypa så jag tror hon förbränner lite mer än normalt och att hon inte är helt mätt enbart på min mjölk längre. Men det är bara vad jag tror så idag mina vänner ska hon få smaka på potatis för allra första gången. Spännande va?
Jag uppdaterar er mer om det senare. Kan ju mycket möjligt bara vara så att hon är morgonpigg också. Det återstår att se...
Sen var det bilen också. Ja, vi var ju jättemalliga. Vi hade köpt en bil billigt. Ingen var stoltare än Eric. Jävligt nöjd var han till och med. Han kunde inte sluta säga "Vi har gjort en bra affär". Men som med allt annat var lyckan kort mina vänner. Vi hann till vår egen parkering. När vi svänger in säger jag lite på skämt "Fan älskling, vi har ju glömt att prova tutan" och så trycker jag på tutan för att tuta på grannen. Ja jag till och med bankar allt vad jag har på tutan men det kommer inte ett ljud. Min puls stiger, jag förstår att det är kört.
Eric blir vansinnig. Han blir ilsket röd i hela ansiktet "Vi har blivit lurade! Varför i helvete provade du inte tutan för?" Vi blir osams. Jag undrar varför i helvete inte han provade tutan för. Han sparkade bara på däcken och bläddrade lite i serviceboken utan att ens förstå vad som stog där. Så får ja skulden. Ja ni vet ju hur det är.
Jag behöver väl inte ens förklara hur stämningen blev när bilen tre dagar senare verkligen går sönder påriktigt. Då snackar vi avgassystemet.
Nu står bilen sedan snart en vecka tillbaka på en verkstad. Igår promenerade jag och Filippa en mil för att uträtta dagens ärenden. Halva milen med Filippa hängandes på min mage. Det positiva är ju att mina gravidkilon rasar av mig. Man ska alltid fokusera på det positiva!
Så nu står vi här. Det tar mig över en timme att ens komma in till stan. Det är fyra trappsteg upp i bussen och inte en jävel i den här staden vill hjälpa till att lyfta upo vagnen. Men nu ska vi fokusera på det positiva. Jag får ju mer tid med Filippa när jag själv slipper köra och det är faktiskt ganska kul att åka buss men det tar som sagt tid. Och tid det har jag alldeles för lite av numera. Kan vi alla hålla en tumme för att bilen snart ska bli klar? Om dom inte måste skrota den vill säga...
Nej, nu ska Filippa ammas och sen ska jag själv äta frukost. Det blir spännande till lunch med potatisen. Jag tror hon kommer gilla detoch jag hoppas att hon håller sig mätt hela natten. Kanske lite gröt på kvällskvisten vore något? Vad tror ni med lite mer erfarenhet?
Puss & Kram!
/M.
På bilden. Packåsna.
